Charlotte Ader och Nike

Nike är, för att vara flat, en väldigt lugn och sansad tik. När hon kom till mig för fyra år sen fanns egentligen inga tankar kring träning, men efter några visiter hos uppfödarna, som är flitiga jaktfantaster, fick jag blodad tand. Vi har sedan dess tränat på och gjort en massa knepiga saker som jag i efterhand inte riktigt vet hur jag tänkte, men det är väl det som är tjusningen med träning; att hela tiden utvecklas och göra framsteg.

Förra våren tog vi våra ettor i öppenklass och planen är att starta i elit till hösten, men som sagt, det är inte för mycket motor som är vårt problem, snarare en brist på uthållighet, så vi får väl se hur det går. Men skam den som ger sig!.

Jag har länge haft en negativ inställning till lydnaden, jag tyckte att det var så petigt och undrade hur man egentligen kan bry sig om hunden sitter lite snett eller inte. Men efter lite om och men så masade vi oss iväg till intro-kursen på HIK. Och tack vare bland annat Sara P så fastnade jag ju totalt och insåg vilket bra komplement lydnadsträningen var till jakten; man behöver inte ständigt leta efter ny träningsmark, om det regnar kan man bestämma sig för att bara köra 5min, dessutom räknas inte 2h bilkörning till en tävling som ”nära”. Tänk att jag haft så mycket fördomar mot något så bra!

Intro-kursen följdes av tävlingslydnadskurs 1 och nu även 2. Tyvärr har vi inte kunnat vara med så många gånger på den senaste kursen, men vi satsar friskt mot tvåan!

Nike är min första hund och jag har aldrig tränat någon bruksgren, men det verkar vara riktig kul och det skulle vara jätteroligt att prova på olika grenar.

Jättestort tack till er som dragit ihop den här helgen! Suveränt initiativ!

Vi ses!