Jessica Jönsson, Filha och Henry

När jag var 12 år sålde jag hästen. Mina föräldrar tyckte att ett husdjur som kan följa med på semester var ett bättre alternativ när jag ändå blivit för stor för min kära Billy. Dollie en underbar Softis som då var 3,5 år gammal flyttad hem till mig och blev min trogna följeslagare de närmaste 11 åren. Dollie och jag åkte landet runt på helgerna och skolloven och tävlade agility i många år tillsammans. Vi deltog till och med på SM i Malmö någon gång på -90 talet.

Med Dollie gjorde jag bara, jag tänkte inte i träningen utan mitt intresse för träning tog på riktigt fart när jag för 6 år sedan fick hem Filha. Jag ville ha en stor och rejäl hund som var totalt orädd och kunde arbeta oavbrutet. Därför föll mitt val av ras på riesenschnauzer. Med de kriterier jag hade var det ett klokt val men inom alla raser så finns det individer som är undantag från det rastypiska. Filha är ett sådant undantag. Filha är fantastisk på sitt sätt så misstro mig inte, men mina tankar om att hålla på med räddning och bruks fick ändras till lydnad och agility eftersom hon är skotträdd och långt ifrån tålig.

Lydnad började jag träna med Filha vid ett års ålder men eftersom jag då hade missat stora delar av grundträningen dröjde det 2 år innan vi startade i LK1. När vi började starta i LK2 ett halvår senare började hon visa att allt inte stod rätt till genom att bli frånvarande, lyfta tassarna och maniskt slicka på klorna. Det visade sig att hon har sjukdomen SLO (symmetrisk Lupoid Onychodystrofi) vilket innebär klokapselavlossning. I januari 09 opererades Filha på djursjukhuset i Strömsholm så numera har hon inga klor. Nu i juni 2010 har det gått två år sedan jag förstod vad det var för fel på Filha och hennes långa sjukdomshistoria har haft en stor påverkan på hennes arbetsglädje. Idag sker all träning på Filhas villkor och om jag någonsin kan tävla med min primadonna så skulle det vara helt fantastiskt men inget jag räknar med. Varje dag med Filha är en bonus.

När filha var 8 månader började vi en specialsök kurs på hundcampus vilket för mig var väldigt lärorikt. Där träffade jag mängder av duktiga människor som generöst delade med sig av sina hundkunskaper även utanför specialsöket vilket gjorde att mitt intresse fick ännu en dimension och jag började nu hitta på vilket sätt jag ville träna hund. Jag blev för några år sedan ”uppraggad” av instruktörerna på HIK(Hundar i Kålltorp som är världens bästa hundklubb). Mycket värdefulla hundkunskaper har jag fått genom HIK där jag bland annat fått en instruktörsutbildning a la Bodfäldt. Kurser jag där hållit i har varit tävlingslydnad på olika nivåer och nosaktivering.

Mitt nya Henry tillskott föddes 1 mars -09 och vi har börjat en fantastik resa tillsammans. Han är en otroligt tillgiven och kontaktsökande jaktspringer spaniel och allt tyder så här långt på att den orädda hunden jag längtat efter har hittat hem till mig. Med honom har jag tänkt lära mig mer om spanieljakt som vi så smått blir bättre på, men tävlingslydnad är ett självklart inslag i den dagliga träningen vid sidan om agility. Henry är min drömhund. Han har en arbetskapacitet som jag aldrig sett hos en hund tidigare och han har en enorm jaktlust på gott och ont. En jaktlust som jag varje dag försöker bli bättre på att hantera. Jag har högt uppsatta mål med lillkillen och vi skyndar långsamt. Vid sidan om jakt, lydnad och agility kommer Henry även att få syssla en del med drag om vintrarna. Vi bor i Duved (Åre) så en hel del skidåkning blir det.