Maria Karlsson och Kenzo

Dvärgschnauzern (Sixten) bodde i min familj, men han var rätt ointressant till den dagen då min livssituation förändrades radikalt och jag fick under min systers lumpentid vara hundvakt. Vi utformade en relation och kort och gott tyckte jag Sixten fyllde en stor funktion i mitt liv.

Så nu skulle jag köpa hund, trots mitt handikapp och sambons hundallergi! Jajamen, fort skall det gå också!

”Typiskt för hundens väsen är en oförskräckt framåtanda kombinerat med lugn och besinning”. Så står det i rasbeskrivningen av Riesenscnauzer.

Visst låter det bra, en hund som gillar att jobba, är orädd och sedan bara kan slappa lite när det passar??!! Sen stod det något också om att den är kraftig och är tålig i alla väder.

Kenzo, en snart femårig riesenhane hade alla de där egenskaperna….

…i valphagen vid 8 v. ålder.

Vi gillade honom från första början!

Kenzos tonårstid däremot kunde mer eller mindre kunnat beskrivas som; ”förskräckt framåtanda”.

Jag hade fått var en snygg tonåring, med en sjuhelvetes arbetsförmåga, som gjorde allt för att samarbeta, men som plågades av en massa rädslor och denna arbets- och samarbetsvilja kunde lätt övergå i en frustrerad stress som ledde till skall i tid och otid.

Våra lydnadsklasser fick vi spendera 100 meter ifrån alla andra, för annars kunde ju inte deltagarna höra sina egna tankar. Vi jobbade och jobbade och momenten satt ganska snabbt, men vågade vi oss ner till de andra hundarna, hur skulle det gå till?

Karin Haglund som har Karins hundservice blev vår lilla coach och det är där vi gått våra kurser i lydnad och spår.

Att tävla kändes aldrig som något mål egentligen, mitt huvudsakliga mål har alltid varit att få jobba med min hund, men allteftersom märkte jag att det kunde fungera som en morot till att vara aktiv med hunden.

Om Kenzo skulle få välja skulle han gärna göra allt som kräver kroppslig uthållighet, styrka och nosarbete, med massa beröm och kamp, helst utan några större störningar.

I stället blev det att jag valde att tävla i lydnad, en gren som kräver enorm uthållighet mentalt och en stor tålighet för störningar.

När jag ser honom jobba i andra bruksgrenar som vi sporadiskt har provat kan jag känna att det inte alltid varit rättvist att välja lydnad, men jag vet i dag att utan den intensiva träning att tåla störningar och andra hundar hade han aldrig varit den hund han är i dag.

I dag har jag en super hund, som mer än gärna jobbar, och som får göra det på många olika sätt, oftast inte med syfte att tävla, men för att berika hans hund liv precis som vårat människoliv.

Kenzo har blivit min allra trognaste vän som varje morgon frågar mig om hur jag har tänkt att lägga upp dagen. Blir den lite mer aktiv än i går, eller skall vi ta det lugnt i dag?

Kenzo ser fram emot lägerhelgen och han är riktigt sugen på riktig sökträning, då räddning de gånger han provat det kanske är något av det roligaste som finns. Bada står ganska högt på listan också!